Dagen i stallet var sjukt känslosam och jag hade gråten i halsen nästan hela tiden. När jag kom till stallet fick jag veta att Promise hade kolik. Jag valde häst och sedan kutade jag till min stjärna och jag var livrädd. När jag kom så låg hon ner och såg ut att va väldigt ont, stackars ponny <3 Sedan får jag veta att veterinären är på väg ut. Jag har aldrig varit så rädd när jag ridit som jag var då. Jag satt bara och kollade emot dörren. Ifall att Lena, ridskoleägaren eller veterinären skulle komma. Det skulle inte våda gott. Som tur var kom igen. När jag kom ut såg jag att dem var ute och gick med henne. Så jag frågade lite snabbt hur hon mådde och fick då svaret att hon mår bättre. Så sedan skyndade jag mig att ta av Carpen grejerna så att jag kunde gå ut till henne. Fast jag ser henne inte henne så jag börjar borsta lite på Carpen. Jag blev glad att veta att hon mår bättre, så jag kutat till Alvis och säger det. Vi går och pratar lite med veterinären och Lena. Då får vi också veta att hon hade rymt ut till fotbollsplanen och att hon hade bajsat där. Det gjorde mig otroligt stoooooor lättnad, jag har aldrig varit så glad över att hon rymt som idag. För det är den Promise jag känner <3 Då hon inte hade något över nosen så gjorde hon det. När jag red Carisma longerades Promise lite också, och hon såg ut att röra sig precis som vanligt, vilket också var riktigt skönt. Jag lyssnade även på hennes mage och då hörde jag tarmljud. Då blev jag ännu säkrare att hon mådde mycket bättre. Jag är ju sjukt rädd för kolik/kolikkänningar efter det som hände den 17:e Januari förra året.

XoXo//Emma