Hästar genom tiderna #5
Häst nummer 5 jag började sköta var Prancer. Helt ärligt så vet jag inte anledningen till att jag började sköta honom. Jag minns att jag slutade på Richie för att få sköta Prancer. Har för mig att det kanske var så att Fanny skötte Prancer och jag skötte Richie, men så ville Fanny ha en dag till med Richie och så böt vi så jag fick Prancer. I efterhand är det något jag verkligen inte ångrar då jag passade 100 gånger bättre med Prancer än vad jag gjorde med Richie.
Han var så sjukt snäll denna hästen och älskade att gosa och mysa. När man borstade honom gjorde han knappt något alls, han bara stod snällt stilla. Han var ju skimmel så det var ofta en hel del att borsta och få rent. Även om han gick med täcke på sent på hösten och vintern. Men han hade verkligen inget emot att bli ompysslad och borstad.
Tyvärr vart han skadad i benet så han behövde en längre vila. Då fick vi skötare hjälpa till att sätta igång honom lite lugnt. Jag var ute och skrittade på flisen under igånsättningen och då bad ridskoleägaren mig att trava honom lite för henne så att hon fick se hur han rörde sig. Jag hade räknat med en väldigt pigg häst, men han var hur snäll som helst och precis lika pigg som har brukar. Då tror jag inte heller att någon annan hade travat uppsuttet på honom efter att han blivit skadad. Då vet man hur stabil denna killen verkligen var, underbara häst.
Dock var det mest i dressyren han var så pass lugn. När det var hoppning blev han väldigt taggad, för han älskade verkligen att hoppa. Jag hann inte rida honom jättemycket. Men dem gångerna jag väl red honom lärde jag mig mycket och var alltid nöjd när jag satt av, en riktigt trevlig häst att lära sig saker med.
- Bild ifån när jag skrittade prinsen efter skadan
Han gick tyvärr bort samma dag som Gordon och av samma anlednig. Jävla tarmvred säger jag bara. Hade det inte varit för den hade jag haft mina 2 fina prinsar vid liv idag. För Praner är det exakt 1 och ett halvt år sedan han togs bort, på minuten.
XoXo//Emma
Kommentarer
Trackback